Tänkte berätta lite om min ängel...
Twyta eller Titti som hon kallades var min D-ponny, mörkbrun hackney på 147.
Eftersom hon är hackney hade hon benrörelser som var lite högre än vanliga :)
Såhär ser dessa ut, hon hade inte riktigt så höga men tillräckligt för att folk stannade på tävlingar och kollade på henne :) dessutom var hon väldigt vacker.
Titti föddes i Belgien och red där utav en tjej som hette Sanne, har kontakt med henne än idag :)
Vi tror att Titti blivit slagen som väldigt ung, dels för att hon hade ett hål i sin käkmuskel och dels för att hon var otroligt rädd om sig och ryckte till om man klappade eller rörde henne för plötsligt. Min fina lilla prinsessa hade fler nackdelar än fördelar när jag köpte henne.
Hon gick knappt att sko och att lyfta bakhovarna var som att försöka döda henne, hon fick panik och började sparka som en dåre.
Vaför valde jag denna ponny kan man undra, men jag kämpade med henne. Masserade hennes rumpa och klappade bakbenen, tillslut kunde jag lyfta och när hon var lugn släppte jag. Kunde hålla i hovarna längre och längre, tillslut kunde jag tilloch med broda utan problem. Dock tog det ett år och det var bara jag som fick brodda. I början när hon skoddes fick vi droga ner henne men tillslut vande hon sig även vid det. Det visade sig att hon bara hade haft bakskor i 3 månader innan vi köpte henne. inte så konstigt att hon blev rädd!
Titti fick i Beligien ett föl som jag fått bilder på, hon heter Cinderella.
Fina Titti stannade ut sig på de 2 första tävlingarna, jag var helt förkrossad men sen åkte vi till Billdal och hoppade Sveland. Min älskling hoppade! vi nolla och kom 2a!
Fina prinsessan hoppade fint och jag började drömma högre. Men så blev hon skadan, vi trodde först att det bara var en liten blödning i benet för att hon trampat snett. hon fick stå och jag satte i gång, det gick bra och vi hoppade upp till LA, i grevagården hoppade vi 3 LA varav 2 var nollor och en placering, var så lycklig. så fick min syster ta över och de vann sin första. Men Titti blev skadad igen och vi valde att göra en titthålsoperation, vi fick svaret att hennes hovben stack in i leden på henne. Hon skulle aldrig bli bra och fick bara skritta, var så ledsen för hennes skull för hon var en häst som knappt visste var skritt var.
Så vi gjorde det svåraste beslutet någonsin, hon hade ont och det bästa var att ta bort henne så att hon slapp lida. Sista dagen i hennes liv kom, hela dagen grät jag och mådde dåligt. Min finaste häst, mitt hjärta...
Har några bilder och en film från sista dagen.. Visar aldrig den för någon annan..
Jag fick hålla i henne och tackade henne för allt hon gett mig, Johan gav henne sprutan och hon föll. Mitt hjärta brast och jag ångrade mig! hur kunde jag döda min bästa vän?!?!?!
Jag fick inte krama henne direkt utan veterinären var tvungen att kolla att hon var död. han bekräftade och jag grät, la mig hon henne och låg säkert i 2-3 timmar. tillslut sa mamma att jag var tvungen att gå in men jag ville inte, ville inte lämna min Titti.
Än idag kan jag gråta när jag tänker på henne eller ser en bild. Har nog aldrig öppnat mig såhär mycket innan...
Gråter nu när jag skriver. Titti var den absolut finaste bästaste hästen i hela världen.
Titti föddes 2001 och dog 2011. Känns så orättvist det hon blev "utsatt" för och än idag undrar jag om det inte hade gått att operera men den tekniken för djur har inte kommit än....
Saknar mitt hjärta så extremt mycket!!!!
