Idag på träningen var det en lite ihopplockad grupp med tjejer som inte var på samma nivå, vilket även betyder att det var några stycken jag inte brukar träna med :)

Medan jag red fram så såg jag två tjejer som satt på sina hästar och viskade med varandra, kollade åt mitt håll och höll på. Fattade ju ganska snart vad det handlade om, lite kul att folk tror att man är blind och dum i huvudet.

Anyway, fick jag ganska snart bekräftat vad jag misstänkt, men eftersom jag faktiskt skiter i vad folk säger och bara kör på min egen grej så skrattade jag bara åt det och sket sedan i det och koncentrerade mig på mig själv. :D

Träningen för mig gick totally AWESOME, men de andra tjejerna var ofokuserade, hoppade fel linjer och glömde av att hoppa sista hindret på banan tillexempel.

Och då känner jag såhär: Man skall inte sitta och koncentera sig på någon annan, speciellt inte på träning där man endast är där för att själv bli en bättre ryttare. Blir man bättre av att sitta och snacka skit om hur andra rider? Tveksamt :). Man tappar bara sin egen ridning, och jag vet inte vad de andra tjejerna kände, men jag tyckte att det blev väldigt pinsamt, för dem :)

Likadant på tävling, det blir väldigt lätt en social miljö där man snackar med sina kompisar under framridning etc. Och fine, klart man säger "Hej", "Lycka till" etc. Men jag försöker alltid att koncentera mig på min häst och vår framridning. Snacka kan man göra på läktaren!

Givetvis leder fokus på sig själv till ett bättre ridpass eller ett bättre resultat. Sedan kan man ha en dålig dag - men har man fokus på sig själv och sin häst

så är iallafall chanserna större att det går bra.

Under framridning till dressyr :)

Något som jag stör mig på fruktansvärt mycket är när folk vid staketen (som jag känner) står och ropar "Fram" eller "Bättre tempo" osv. Är det min mamma eller tränare så är det en annan sak... Men folk jag träffat enstaka gånger, eller som jag är vän med - det blir bara pinsamt.

För det första: Det hjäpler inte mig att ni står och ropar "Fram" etc. Det gör mig bara ofokuserad.

För det andra: Är det jag som rider. Om jag nu rider i undertempo - låt mig. Jag lär bäst på mina egna misstag.

För det tredje: Är det MYCKET roligare med pushningar i början/slutet av ritten, men under min ritt stör det mer än vad det hjälper.

Något som jag tänkt på mycket är hur ofantligt mycket man öppnar sig i bloggvärlden, och hur "naken" man faktiskt är. Man blir ett offer för anonyma kommentarer, för skitsnack och för avundsjuka.

Även om man inte skriver personliga inlägg så delar man ändå med sig utav liv och på det sättet gör man sig väldigt sårbar. Jag vet själv hur enkelt och lockande det kan vara att skriva en anonoym kommentar när man blir arg eller ledsen över något som någon skriver. Men jag har alltid hindrat mig själv, jag tänker inte sjunka till den nivån där man inte vågar stå för vad man skriver.

Samma sak som att skriva skit mellan raderna. Det är så patetiskt att tro att bara "den personen" skall fatta, alla förstår och det är bara pinsamt. Jag har själv skrivit till personer mellan raderna, dock med rent samvete. Innan jag skriver frågar jag alltid mig själv "Skulle jag kunna säga detta rakt ut till personen i fråga?". Dock är detta något jag slutat med. Skriver jag något, så riktar jag mig mot alla och inte mot någon

Jag tycker att vi bloggare får ta risken att taskiga kommentarer och avundsjuka förekommer. För jag tror att de flesta taskiga kommentarer, eller "ord mellan raderna" bygger på avundsjuka, och att man inte kan acceptera någon annans framgång. - Vi är inte mer än människor.